Socialtjänsten vill stoppa Familjehemsbloggen

Det kom ett mejl till Familjehemsbloggen med ett mycket obehagligt budskap. Sen kom det ett till. Och ett till.

Det första handlade om att ett barn skulle kunna ta skada av inlägg som publicerats här. Det andra handlade om att avsändaren tänkte kontakta en jurist. Det tredje är citerat här:

”Hej,

Materialet som helhet är detaljrikt och kan leda till andras missaktning som ligger under brottsbalkens förtal. Den enskildes anseende kan skadas. Ni uppmanas att ta bort materialet som ”mammelin” skrivit annars kommer rättsliga åtgärder övervägas.
Ni har 15 dagar på er att ta bort texten.

X X, Socialtjänsten”

Mejlen i sig är skrämmande i sin natur eftersom personen som skriver saknar fog för sin kritik men framförallt att hen saknar respekt för, och kunskap om, yttrandefrihet och tryckfrihet. Två av de friheter som vårt samhälle vilar på. Det är grundlagsskyddade rättigheter som är nödvändiga för att Sverige ska fortsätta vara en demokrati. Men vad som gör det än mer skrämmande är att mejlen kommer från en tjänsteman från socialtjänsten i en av Sveriges kommuner. En tjänsteman som helt sonika missat att varje svensk medborgare har rätt att uttrycka sina åsikter i både tal och skrift.

Socialtjänstens tjänsteman visar också på okunskap om att varje person i vårt samhälle har meddelarskydd. Det innebär att var och en har rätt att berätta om missförhållanden inom till exempel myndighetsutövning till media eller på annat sätt offentligt berätta sin historia. Det kallas i en demokrati ibland för att vara en visselblåsare. För att skydda modiga visselblåsare som utnyttjar meddelarskyddet och berättar så finns det också lagstadgat om något finurligt som heter efterforskningsförbud. Det innebär att en myndighet, som omtalas i media eller i till exempel bloggar, aldrig får efterforska vem som är källan eller författare. Myndigheten får inte heller utsätta en person för repressalier för att denne berättar sin historia. Dessa lagstadgade rättigheter och förbud handlar om att myndigheter i en demokrati alltid ska kunna kritiseras och att ingen myndighet eller tjänsteman ska kunna bli en envåldshärskare och kunna utöva censur. Efterforskningsförbudet är så starkt att det gäller trots eventuell sekretess. Nu lyder familjehem inte under sekretess men poängen är ändå viktig att ta med.

Vad är då förtal?

För att något en person uttrycker ska kunna anses vara förtal måste flera villkor (rekvisit) vara uppfyllda:

1. En person måste pekas ut
2. Personen måste uppges vara brottslig eller på annat sätt ”klandervärd”
3. eller så måste syftet vara att utsätta denne för andras missaktning

Vi får förutsätta att tjänstemannen skriver för egen räkning och att hen anser sig vara förtalad. Vi har läst Mammelins inlägg under en kritisk lupp. Hon berättar om sina känslor och hur hon upplevt otillräckligt stöd från en ospecifik socialtjänst. Hon ifrågasätter om en icke namngiven familjehemssekreterare är intresserad av människor och framhåller att hen bara verkar acceptera människor som känner precis som hen själv. I ett annat inlägg kan man känna Mammelins ilska när hon önskar sina handläggare samma förtvivlan som hon själv går igenom och att de ska få uppleva att behandlas lika illa som hon anser att hon och hennes familj har behandlats. Förtalar hon någon? Nej.

Det finns inte ens den minsta lilla smula fog för att vår blogg skulle ha begått någon form av brottslig handling. Faktum är att våra bloggare, även Mammelin, till och med skulle kunna namnge både handläggare och kommuner utan att begå någon form av lagöverträdelse. Detta så länge författarna fortsätter att berätta om sina egna upplevelser, fortsätter att hålla sig sakliga och utan att förolämpa någon samt också håller sig till sanningen och kan bevisa sin sak. Hittills har alla bloggare ändå valt att avpersonifiera allt, sannolikt för att skydda barnen som finns med i texterna.

Så till dig, du tjänsteman från socialtjänsten – vi kommer inte att ta bort Mammelins inlägg. Tvärtom stöttar Familjehemsbloggen henne i detta. Vi kommer också att uppmuntra henne att fortsätta att skriva sin historia, den är värdefull och behöver berättas. Familjehemmens röster behöver höras. Dina mejl har ytterligare stärkt oss i vår övertygelse om att denna blogg behövs. Många socialtjänster och enskilda tjänstemän har kanske blivit allt för trygga bakom sin sekretess? Allt för ovana vid kritik, av att granskas av allmänheten och av att kunna synas i sömmarna? Kanske till och med så trygga att man glömt bort de lagstiftningar man som kommunal tjänsteman är skyldig att både följa och respektera?

Så tack! Ett innerligt tack från oss till dig för att du uppmärksammade oss på din okunskap och stärkte oss i vårt budskap. Du behöver inte vänta i 15 dagar på att ”gå vidare med rättsliga åtgärder”, kila iväg och polisanmäl oss idag. Lika bra att få det gjort innan semestern. Att polisanmäla och få sin sak prövad är också en viktig rättighet. Vi gillar rättigheter!

Familjhemsbloggen har som svar på tjänstemannens mejl kontaktat ledningen i den aktuella kommunen och vi avser även att gå vidare på flera andra sätt.

Följ med oss på vår resa, vi lovar i gengäld att hålla er uppdaterade.

Dela, berätta och stötta oss. Stötta Mammelin, hon behöver det. Det har blivit än mer tydligt denna vecka.

#ståuppförmammelin