I Sverige kan barn från 13 års ålder, sedan 11 april 2019. själva sköta sina vårdkontakter och hämta ut receptbelagd medicin. Samtidigt förlorar deras vårdnadshavare dessa rättigheter och de övergår till barnet. Vårdnadshavare har då inte rätt att vare sig via 1177.se eller på apotek ta del av vare sig barnets journaler eller recept. Bestämmelsen infördes för att följa Offentlighets- och sekretesslagen.
Däremot får barnet inte själv läsa sin journal, det får de först vid 16 års ålder. Inte heller vårdnadshavaren får ta del av barnets journal. Barn kan inte heller ge sina föräldrar en fullmakt för att sköta deras vårdärenden eller hämta ut medicin på apotek. Vem som helst över 18 år kan ge någon annan en fullmakt i detta avseende men ett barn kan inte ge sin vårdnadshavare en fullmakt i samma syfte.
En 13-åring kan alltså hämta ut narkotikaklassad medicin på apotek men samma 13-åring kan inte köpa receptfria mediciner till exempel nässpray vare sig på apotek eller i kassan på ICA. Är verkligen en 13-åring vuxen nog att själv hantera dessa frågor? Varför fråntar staten föräldrars ansvar när det kommer till barnets hälsa? Hur stämmer detta överens med en förälders skyddsgarantställning för sina barn?
Många rättsfall har prövat frågan om föräldrars garantställning gentemot sina barn. Genom dessa fall har det bekräftats att föräldrar har särskilda skäl för att ingripa i situationer som utsätter deras barn för fara. Det har också fastslagits att föräldrars garantansvar för att skydda sina barn är långtgående. Att föräldrar innehar ett långtgående ansvar för att skydda sina barn torde kunna vara ett resultat av implementeringen av principen om barnets bästa, enligt vilken barn ska ses som särskilt skyddsvärda.
I praxis har det vidare konstaterats att inte bara föräldrar utan även tillförordnade eller faktiska vårdnadshavare intar ställningen som skyddsgarant. Att även vårdnadshavare omfattas av ställningen som skyddsgarant gentemot de barn, för vilka de har vårdnaden, bekräftas också i förarbetena till Brottsbalken (SOU 1953:14, s. 108; 139).
Sammantaget kan det konstateras att föräldrar och vårdnadshavare utan tvivel måste anses inneha en garantställning gentemot sina barn. Hur ska jag kunna förhindra, förebygga eller övervaka så att min 13-åring inte överdoserar narkotikaklassade eller farliga läkemedel om jag inte ens får hämta ut dem eller läsa i journalen varför de ordinerats?
Som vårdnadshavare är man ansvarig för sina barns och ungdomars omvårdnad, trygghet och en god fostran fram tills barnen fyller 18 år och är myndiga. Barnens vårdnadshavare ansvarar även för att barnen får den tillsyn som behövs med hänsyn till ålder, utveckling och övriga omständigheter samt ska se till att barnen får tillfredsställande försörjning och utbildning. För att förhindra att barnen orsakar skada för någon annan, så är vårdnadshavarna ansvariga för att barnen står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas. Vårdnadshavarna är även ytterst ansvariga för sina barns hälso- och sjukvård.
1177.se:s argument för spärren mot vårdnadshavarna från det att barnen har fyllt 13 år är att det är ”en försiktighetsåtgärd för att skydda barn vid vårdnadstvist, eller till exempel en ung människa som blir gravid eller vill ha preventivmedel och inte vill att föräldrarna ska veta om det”. Dessa frågor, liksom exempelvis utsatthet för hedersförtryck och hedersvåld, är angelägna men står inte i proportion till att spärra hela tillgången till alla och hela journaler och e‑tjänster för alla vårdnadshavare samt det merarbete som detta innebär.
I samband med införandet av journaler på nätet skapade man ett ramverk för att skydda barnen. Åldern satte man egentligen inte utifrån att det finns en lag, utan för att skydda barnets integritet. Det finns dock möjlighet att få förlängd åtkomst till barnens journaler. Då får man göra en ansökan, tillsammans med barnen och vårdpersonalen. Det kan man göra om barnen till exempel har en funktionsnedsättning eller om det finns andra särskilda skäl. Förlängd åtkomst tillämpas dock mycket restriktivt.
Istället för den avgörande åldersgränsen vid 13 års ålder, skulle man kunna begränsa vårdnadshavarnas åtkomst till uppgifter från till exempel ungdomsmottagningar och gynekologi. Sedan skulle man i större utsträckning kunna använda sig av möjligheten till sekretess och försegling av journalerna, helt eller delvis, på både vårdgivarnas och patienternas initiativ. Även idag kan föräldrar nekas att läsa journalen om den ansvariga läkaren bedömer att det är olämpligt. Anledningar kan exempelvis vara att det riskerar att försvåra barnets behandling eller innebär risker för barnet.
Vårdnadshavare är ansvariga för sina barns och ungdomars omvårdnad, trygghet och fostran fram 18 års ålder. Det är stipulerat i föräldrabalken och är både rätt och riktigt. Dessutom är många tonåringar inte mogna för, och vill inte heller, att till exempel boka vårdtider, förlänga sina recept samt förstå och tolka sina journalanteckningar själva. Begränsningar i vårdnadshavares tillgång till deras barns journaler måste istället ta sikte på det faktiska behovet av begränsningar och inte omfatta alla vårdnadshavare till barn och ungdomar över 13 år och alla uppgifter.
Källor:
Debattartikel ”Orimligt att 13-åringar ska ansvara för sin egen hälsa”, Maria Hölerman, socionom och liberal debattör, Dagens Samhälle 16/2 2019.
Examensarbete ”Skyddsgaranter, En studie av den straffbara underlåtenhetens personkrets”, Josefin Larsson, HT 2016, Örebro Universitet.
Sveriges Riksdag, motion ”Barns journaler på nätet – tillgång och integritet”, motion 2019/20:1654, Marta Obminska (M).
”En 13-åring kan alltså hämta ut narkotikaklassad medicin på apotek men samma 13-åring kan inte köpa receptfria mediciner till exempel nässpray vare sig på apotek eller i kassan på ICA.”
Tack för jättebra artikel, jag kan inte låta bli att kommentera även om det är ett par år sent. Det hela är fullständigt orimligt. Vi har en dotter på 16 år som tidigare hamnade på glid och testade diverse droger, som nu (sen 15) själv tydligen själv ska ansvara för sin ADHD-medicin, dvs amfetamin. Ännu mer surrealistiskt är att vår läkare kräver att vi disponerar och ansvarar för medicinen, vilket ju borde vara självklart, men vi kan alltså inte ens se om hon har den utskriven.
Nu när hon har fyllt 16 har hon börjat läsa sina journaler, ensam, och vi vet vare sig vad som står i dem eller hur det påverkar henne, eftersom vi inte kan läsa dem själva. Och det vägrar hon prata med oss om, så vi har inte en chans att förklara eller stötta. Det enda vi vet är att vi träffat en rad stafettläkare på BUP, vissa bra, andra helt rådvilliga, där vissa av dem har satt in allehanda mediciner ”för att se om det ger resultat” – och det inkluderar Neuroleptika – tills vi fick nog och anlitade en privat specialistläkare med många års erfarenhet inom barnpsykiatri och utredningar inom både BUP och som privatpraktiserande, som är helt fenomenal.
Sen några månader är läget stabilt och förhållandevis bra. Förutom journalläsningen då. Vi har haft tre år av fullständigt kaos, med inslag av droger, men trots att vi nu ser en möjlig ljusning kan jag alltså inte själv se min dotters narkotikaklassade recept.
Jag förstår att vissa ungdomar behöver skyddas, att 13-16-åringar behöver integritet, men nuvarande system lämnar det hela till farmaceuterna vilket i sig är osäkert. Vad hindrar mig från att känna apotekaren, eller hota denne, för att få reda på mitt barns recept? Vore det inte bättre att alla recept kan ses per automatik av föräldrar, men att ungdomen själv kan välja om ett recept ska synas eller inte? Dvs att jag som förälder (eller apotekare) inte ens kan se huruvida det finns ett hemligt recept eller inte. Först när en ungdom själv visar ID, visas receptet. Så en väldigt… frågvis förälder skulle inte få reda på nåt, för det finns inget, inte ens upplysningen om att det finns något de inte kan se. En ihärdig förälder skulle fortfarande kunna pressa en farmaceut att logga in med ungdomens personnummer, men precis så är det ju idag.
Skillnaden skulle alltså vara att en förälder automatiskt har tillgång till barnets (18-) alla recept förutsatt att barnet inte sagt att ett visst recept inte ska vara synligt. Vilket i sin tur betyder att farmaceuter aldrig behöver logga in på barnets konto utan endast förälderns, och därmed aldrig ser det som barnet vill hålla hemligt. Och om föräldern uttryckligen tvingar dem att gå in på barnets konto är det är ju en annan historia, men det är ju det de gör idag. Rent tekniskt vore det en barnlek att implementera.
Jag förstår inte hur det kunde bli såhär. Jag menar, det var krångligt nog med nån astmamedicin när vår dotter fyllde 13, men det här är ju helt obegripligt. Förstår att vår situation är speciell, men vi kan ju knappast vara ensamma?