Föräldrarätten

Föräldrarätten är stark, mycket starkare än barnets egna rättigheter, och vårdnadshavarens inställning kan försvåra barnets tillvaro i familjehemmet på många olika och avgörande sätt. Föräldern kan spärra barnets pass när barnet är med familjehemmet på semester utomlands och på så sätt förstöra barnets semesterresa. Givetvis drabbas resten av resenärerna också. Alternativt kan föräldern vägra ge sitt tillstånd till att barnet får ett pass och på så sätt hindra både barnet och alla andra familjemedlemmar i familjehemmet från att åka. Föräldern kan vägra låta barnet söka stöd och vård på till exempel BUP. Föräldern kan när som helst ta ut alla pengar från barnets konton och spendera på godtyckliga sätt. Föräldern kan ta ut alla föräldrapenningdagar, trots att barnet inte bor hos denne. Att gång på gång bara utebli från beslutade umgängen utan att höra av sig kan göra ett placerat barn mycket ledset och upprört. Det finns många andra sätt som en förälder kan sabotera sina barns tillvaro på, när de vistas i ett familjehem, och det kan påverka barnets liv på ett mycket negativt och förgörande sätt.

Enligt föräldrabalken har barn rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling, 6 kap. 1 § Föräldrabalken (1949:381). Barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska det fästas särskild vikt avseende risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa och barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Hänsyn ska tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad, 6 kap. 2 a § Föräldrabalken.

Vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Vårdnadshavaren ska i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål, 6 kap. 11 § Föräldrabalken. Barn kan söka stöd hos socialnämnden, 6 kap. 14 § Föräldrabalken.

Så länge barn inte utsätts för kroppslig bestraffning eller kränkande behandling har föräldrarna stor rätt att fatta beslut som de anser är rätt för barnet. De ska ta hänsyn till barnets vilja men efter ålder och mognad. Ju äldre barnet är, desto större hänsyn ska tas till barnets egen vilja.

Föräldrabalken stadgar barnens rättigheter och föräldrars skyldigheter. Det är föräldrarna som är skyldiga att tillgodose barnens behov och rättigheter. Om föräldrarna inte kan eller vill det, så kan ingen tvinga dem.

Ett barn, via ett juridiskt biträde som företräder barnets intressen, kan inte tvinga sina föräldrar att tillgodose sina behov eller rättigheter eller föra en juridisk talan i frågan. En förälder kan vara hur dålig och skadlig för barnet som helst, utan att barnet har rätt att välja bort en sådan förälder i en juridisk process.

Vi som familjehem har stora erfarenheter av att föräldrar som vårdnadshavare kan ställa till det duktigt för sina barn och sabotera barnets behov och rättigheter i åratal, i många fall utan några som helst juridiska konsekvenser. Föräldrarätten, alltså rätten att besluta över sina barn, är starkare än barnens rätt att välja bort sina dysfunktionella föräldrar.

Föräldrar kan strunta i sina barn utan att barnet kan ställa dem till svars juridiskt. Det som kan hända är att barnen omhändertas, antingen frivilligt eller med tvång. Visst kan barnen efter tre år i familjehem vårdnadsöverflyttas till familjehemsföräldrarna och kanske så småningom en adoption men då oftast för mindre barn som omhändertagits tidigt. Barnen själva däremot har inget som helst lagstöd i att som enskild med hjälp av ett juridiskt biträde ställa sina föräldrar till svars i till exempel en stämning och själv välja bort en förälder eller båda föräldrarna.

Att barnkonventionen nu ska bli lag från 1 januari 2020 är ett stort steg i rätt riktning men också ett underkännande av dagens regelverk och tillämpandet av detsamma:

”Barnens perspektiv tas många gånger inte på allvar av vuxna som jobbar med beslut som rör barn. Att barnkonventionen blir svensk lag innebär att barnets roll som rättssubjekt med egna specifika rättigheter tydliggörs. Det kan bidra till att barnet i högre grad hamnar i fokus i de situationer som gäller barnet, säger barnminister Lena Hallengren. ” (Källa: https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2018/03/nytt-lagforslag-om-barnkonventionen-beslutas/)

Frågan är hur barnets ställning som eget rättssubjekt kommer att hanteras och hur sanktionerna kopplade till lagen kommer att se ut och tillämpas.

Läs mer om barnkonventionens väg mot svensk lag