Orosanmälan

En företeelse som familjehem ofta råkar ut för är att bli orosanmälda eller anmälda på andra sätt. Det kan vara skolpersonal, biologiska föräldrar, syskon eller släktingar, den placerade själv och liknande. Självklart är det viktigt att anmäla oro om misstanke uppstår men i de allra flesta fall beror orosanmälningar mot familjehem på att de är just – familjehem.

Här följer några exempel:

 

En placerad anmälde oss för psykisk och fysisk misshandel. Placeringen sades upp omedelbart. Vi krävde en utredning men fick hela tiden höra ”snart”. Efter ett halvår hade det fortfarande inte blivit någon utredning och ingen ny placering. Efter det har vi haft placeringar från andra ställen och alla är jättenöjda med oss. Den placerade som anmälde oss gjorde det på grund av påtryckningar från sin biologiska familj. Vi har en fin kontakt med den placerade idag, som vill flytta tillbaka till oss. Vi har aldrig varit arga på placeringen. Jag är den placerades bästa vän, enligt den placerade själv. Hen ringer mig när hen har det tufft, jag är med vid hens operationer etc. Men jag önskar ofta att socialtjänsten hade rett ut vad som var sanningen.

 

Vi blev anmälda av biomamman två gånger. Den första gången var efter ett bevakat umgänge där socialtjänsten medverkade och där biomamman ansåg att jag inte lät barnet dricka hur mycket hen ville och att hen inte fick kissa. Socialtjänsten lade ner detta direkt. Därefter anmäldes jag av biomamman för att jag inte vill samarbeta med henne ensam utan socialtjänsten närvarade. Vilket jag har begärt för att biomamman anmäler mig utan grund. Det är inte roligt att bli anmäld även om jag har socialtjänsten bakom mig.

 

En biopappa anmälde oss för att vi bjöd placeringen på alkohol på nyårsafton. Bildbevis fanns på Facebook. Där står en 16-åring med en ”drink” i handen. Vad som inte syns på bilden är att ”drinken” var en alkoholfri dryck. Det var en SOL-placering, som sedan fick flytta på grund av detta. Att hen sålt droger sedan 8 års ålder, drogat och druckit och att hen nu firade en nykter nyårsafton med oss betydde inget. En del socialtjänster har svårt att begripa vad det är vi jobbar med.

 

En av våra placeringar körde ett mindre fordon, krockade med en sten och blev lite mörbultad. Det var tre skrubbsår och hen var chockad, förstås. Vi kontrollerade skadorna noggrant, pratade med den placerade om symtom att hålla koll på och kontaktade vårdnadshavaren för att berätta vad som hänt. Därefter ringde vi till både socialtjänsten och sjukvården. Ingen ansåg att vi behövde uppsöka sjukhus. Den placerade hade lite ont men levde dagarna efteråt som vanligt – badade, åkte med till vänner för att fika etc. Sen skulle det bli umgänge med vårdnadshavaren, för de två placerade syskonen. Då spelade den placerade upp en föreställning hemma hos vårdnadshavaren, som arg och upprörd åkte till sjukhuset med hen. Stora traumaundersökningen gjordes, med MR-röntgen och hela kitet. Sjukhuset skickade också en orosanmälan till socialtjänsten, för att vi inte åkt direkt till sjukvården efter olyckan. Hen påstod att vi vägrat köra hen till sjukhuset osv. Sjukhuset kom, efter alla undersökningar och prover, fram till vilka skador hen hade – tre skrubbsår. Därefter fick vårdnadshavaren anledning att behålla båda barnen och vi fick aldrig tillbaka dem. Som väl var hade jag filmat och fotat båda barnen när de badade och lekte dagen innan de skulle ha umgänge. Där syns tydligt att hen rörde sig och agerade helt normalt och hade roligt. Socialtjänstens utredning kom fram till samma bedömning som vi hade gjort, orosanmälan lämnades utan åtgärd. Socialtjänsten ville absolut inte att syskonen skulle flytta till vårdnadshavaren men det var en SOL-placering och just där och då fanns ingen LVU-grund. Vi fick fina referenser av den socialtjänsten och de vill gärna samarbeta med oss i framtiden. Vi tänker mest på syskonen och att de inte har det bra hos vårdnadshavaren.

 

Nyligen fick vi två orosanmälningar. En från en placerads mamma och sen av samma placerades syster. Båda anmälningarna utreddes och var utan grund, det låg inget i dem. En av anmälningarna handlade om att vi bestraffade den placerade för dåligt. Och det var ju sant. Vi använder oss inte av bestraffningar, utan istället tillämpar vi lågaffektivt bemötande. Det fungerar mycket bättre, tycker vi.

 

En placerad vägrade göra sin syssla, hen skulle tömma diskmaskinen. Vi skulle åka och bada och jag sade att om hen inte gjorde sin syssla, så fick hen inte följa med. Hen följde inte med och kallade mig väldigt fula ord när vi åkte. Detta var en fredag. På måndag eftermiddag hämtade socialtjänsten både hen och hans kusiner som var flera syskon på skolan, efter det att rektor och lärare anmält mig. Det var en hel A4-sida med att hen aldrig fick mat, inte fick kläder, inte blev skjutsad till fotbollen, fick städa hela huset varje dag, mocka och fodra alla djur när hen kom från skolan, så att hen aldrig hann plugga osv. Det fanns en annan placerad hos mig från en annan kommun, dennes socialtjänst ringde mig och den placerade för att kolla. Den andra placerade sa att hen aldrig ville flytta, för att hen hade det toppen hos mig. Så den andra placeringens socialtjänst lät hen stanna kvar. Syskonen rymde hela tiden tillbaka till mig, det var över 50 mil. De skickade filmer där de brände sig med cigaretter och skar sig för att få flytta tillbaka till mig, de ville att deras socialtjänst skulle lyssna på dem och låta dem komma hem igen. Allt blev en salig röra, för rektorn blev anmäld till skolinspektionen för att rektorn lämnat ut alla barnen till oidentifierade män, i en familjehemsorganisation och rektorn i sin tur sparkade läraren. Organisationen var hemma hos mig två gånger när syskonen rymt till mig och hotade mig och barnen, så jag polisanmälde dem. Kommunen i sin tur blev anmäld av gode män och två andra kommuner. Syskonen kom tillbaka hem till mig efter en månad, när utredare konstaterat att det inte fanns någon sanningshalt alls i anmälan. Den som vägrade tömma diskmaskinen ville också komma tillbaka hem till mig men då sade jag stopp. Det fick hen inte.

 

Vi blev anmälda av bioföräldrarna, då vi hade ved i vardagsrummet. Veden låg bredvid vår braskamin. Anmälan lades ner utan utredning. När vi i efterhand frågade bioföräldrarna hur de tänkte, så svarade de att barnen kunde tappa veden på fötterna och skada sig, om vi inte hade uppsikt. Föräldrarna filmade vårt vardagsrum och lade ut filmen i en grupp på Facebook. Givetvis höll 100 % av gruppmedlemmarna med om att ved i vardagsrummet är ett riktigt orosmoment.

 

Har blivit anmälda flera gånger, säkert 6-7 gånger under årens lopp. Allt ifrån att jag serverade för tråkig mat till misshandel. Lika tråkigt varje gång. Allt har klarats upp. Misshandelsanmälan gick till förhör men då bröt den placerade ihop och berättad att hens mamma bett hen att säga så för att hen då skulle få flytta hem till henne igen. Mordförsök var nog förresten det värsta. En förälder anmälde att jag höll på att krossa förälderns hjärta genom att barnet blev placerat hos oss. Trots den grova anklagelsen blev jag inte kallad till förhör. Alla lever fortfarande, som tur är.

 

Vi hade en yngre tonåring med väldigt trasig föräldrabakgrund. Samtidigt hade vi en äldre tonåring jourplacerad, som skulle flytta. Då tyckte den yngre att hen också skulle flytta. Det hade hen ju gjort hela sitt liv. Hen gick för tredje gången till skolsyster och sa att jag gjort hen illa. Till saken hörde att hen sagt till vår jourplacering att hen skulle göra så. Med en väldigt illa omtyckt socionom som handlade ärendet, så gick det till rättegång. Hen hade ju ett blåmärke på vardera axeln. Jag som aldrig varit anklagad förut skulle inte få någon försvarare. Men då sa jag att mina missbruksplacerade vuxna med kriminalitet, de får minsann försvarare. Då fick jag en också. Juristen hade ett barn i samma skola och visste att de hade som en grej att slå varandra på axeln. Hens barn hade haft flera blåmärken på grund av detta. Jag, som visste att jag aldrig lagt min hand på placeringen utom när jag klippte håret på hen, friades förstås. Men vilken process. Det här är bland annat anledningen till att vi aldrig tar en placering direkt från kommunen. Utredning ska alltid göras men någon ansvarig ska veta vilka och hur vi är.

 

Dagis anmälde oss för att barnet sa att jag slog honom med hammare. Och det gjorde jag. En uppblåsbar vattenleksak som pep när man slog till den. Biomamman blev skogstokig på pedagogerna och skrek att ”tror ni inte att ungen skulle ha blåmärken om det var en riktig hammare?” Efter en tid fick samma pedagog för sig att vi plågade barnet när vi bar ut honom till bilen under ena armen och overallen under den andra. Att nästan alla andra föräldrar också gjorde så spelade ingen roll, vi var ju familjehem.

 

 

3 Responses

  • Blev anmäld av en jourhemsplacerad flicka i Mars.Att jag slog min lilla placerade pojke,utredning gjordes av barnsekreterare och de kom fram till att de inte var sant.Under Denna tid kom det en familjhemshandläggare ung och några få månader innom socialtjänsten ,hon kände sig obekväm hemma hos mig och gjorde bedömningen att jag var olämplig,vilket nämden gick på och nu efter 10 månader ska min lille kille omplaceras efter nästan 4år hos mig…..

  • Hej
    Jag undrar om ni vet om ett familjehem har rätt att få ut orosanmälan som är gjord mot dem.

  • Då vi efter ett år av diskussion med soc ang vöf på ett syskonpar som bott över 4 år hos oss tackade ja kom kaoset. Soc diskuterade sinsemellan om hur de kunde skydda mig och min man mot bios och de tyckte att de kunde göra de. När detta togs upp med de separerade bios kom anmälan på stört av den ena. Denna tog med barnen till akuten och ville få skador journalförda, där kunde de se att de hade lite blåmärken på benen(sommarben) även en polisanmälan gjordes där vi skulle ha brännt barnen med kniv på deras kroppar, inga sånna märken fanns givetvis. Soc la ner direkt och barnen kom tillbaka. Polisanmälan ligger dock kvar och vi vet inte vad som händer med den. Detta skulle soc skydda oss ifrån men kan inte upphäva polisanmälan.
    Detta har nu resulterat i att vi är livrädda för bios och funderar på om vi vågar ha kvar barnen. Självklart ska vi fh synas i sömmarna men att de är så lätt att anmäla oss och vi får ta så många smällar känns så tråkigt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *