Vi börjar det nya året med att skriva om barn och matstörningar. Familjehemsplacerade barn kommer från hem med vitt skilda miljöer när det gäller mat. Vi familjehem stöter på olika problem hos barnen – ätstörningar, fetma, tvångsbeteenden, matvägran, svält, undernäring, sockerberoende, hetsätning, diagnoser som påverkar beteendet kring mat och så vidare.
Här berättar några familjehem om vilka olika problem de har upplevt i samband med mat- och ätsituationer.
De flesta barn vi har tagit emot har saknat mättnadskänsla, de kan äta konstant och blir inte mätta. Vi har tagit hjälp av BVC för de små barnen och pratat mat med de större barnen.
Tonåringarna har ofta haft osunda godisvanor och då pratar vi om närmare 1-2 kg godis om dagen.
Vi har haft många olika erfarenheter, kopplade till varje barn. Ett barn, som i sitt första familjehem, alltid ätit ensam och fixat egen mat – det var en stor omställning att äta lagad mat på bestämda tider med hela familjen. Ett barn åt bara ris och vitt bröd, nu snart 4 år senare äter barnet allt. Vi kopplade inte in någon hjälp, utan jobbade med det själva.
Ett barn som bara ätit bebisvälling upp till två års ålder kom till oss med svullen mage och knasiga avföringsvanor. Hen bajsade 12-14 gånger per dygn, både i vaket och sovande tillstånd. Vi tog bort vällingen och ersatte med vanlig mat, utifrån läkares inrådan. Nu äter hen som vanligt snart ett år senare.
Våra tonårsplaceringar har haft svårt för att äta balanserat. De vill bara äta god mat och mjukt bröd, så vi reglerar mängden mjukt bröd. En period gick det åt ca 50 bananer i veckan, trots att ingen åt av dem. Så vi började gömma bananerna i vårt sovrum.
Vi har ett 11-årigt barn nu, som vill äta hela tiden, hen är överviktig och vi misstänker en ADHD-diagnos på det. Det är svårt, särskilt när de är vana vid skräpmat och halvfabrikat och har noll koll på vad olika maträtter ger för olika energinivåer. Det frågas säkert fyra gånger i timman om vad hen kan äta eller när nästa måltid blir.
Vi här hemma äter inte onyttig mat och jag anser att det som bjuds är det som äts. Alla är inte lika nöjda med det men så är det. Och vi begränsar gott till helgen. Vi försöker förklara att den konstanta hungern också beror på att de väljer att äta dålig mat som socker, vitt mjöl såsom pasta och vitt bröd etc och att man kan byta ut det till mer näringsrik mat så att man håller sig mätt. Plus att det inte är farligt att vara lite hungrig mellan måltiderna, att man kan ta en frukt eller liknande istället för fyra mackor.
Det märks en enorm skillnad i humöret efter en tids ändring av kosten, mat ska vara kul och tipset är att försöka göra barnen lite mer involverade och testa mat som är barnvänlig men även nyttig.
Jag upplever att de flesta vi har haft hand om har haft svårt att reglera ätandet, framför allt sötsaker vilket resulterade i smygätande etc.
Vi har haft det mesta, ett barn som fick utskrivet näringsdrycker men det löste sig bra efter någon månad. Sockerberoende och överviktiga har vi haft många av, det mesta har löst sig ganska snabbt när vi varit fyrkantiga och infört lördagsgodis. Vi har sällan gjort någon större affär av det, däremot har tonåringar som lever på energiläsk tagit lite längre tid.
En liten som varit hos oss i 2 år nu, kom med ett sockerbegär som var skrämmande. Vi fick rensa undan allt som fanns i skafferi och kyl/frys som det fanns en gnutta socker i. Maten var ett ständigt kaos, barnet äter nästan ingenting i skolan heller men äter allt i grönsaksväg både varmt och kallt och knycker allt om hen får chansen. Även kattens torrfoder och fågelmaten fick vi ta undan i början. Att prova nya saker gick inte. Vi har kontakt med BUP, test har gjorts av psykolog i skolan, så vi hoppas att vi snart får tid på BUP.
Vår placering kom som treåring, det var inga problem med att äta det som serverades men hen gömde mat på sitt rum. Vanligt hos barn med ostabil uppväxt, enligt BUP. Vi gjorde ingen grej av det, hen slutade att hamstra efter ett tag. I perioder kan hen återgå till hamstringsbeteendet men det brukar gå över snabbt.
En av våra placeringar åt var tjugonde minut. Ingen hamstrande men väl småplock i kylskåp och skafferi. Vi lät barnet hållas, under uppsikt, och tänkte att det var ett behov som behövde tillfredsställas. Vi pratade om det då och då, utan att värdera det negativt. Barnet var hungrigt. Detta lugnade ner sig efter ett halvår. Vi äter inget godis och tillämpar inte lördagsgodis, eftersom vi inte vill bidra till att barn äter skräp och anser att detta är ett viktigt vuxenansvar vi har. Däremot har vi mycket frukt och grönsaker hemma, vi äter gott och nyttigt. Lärorikt för barn som tror att man ska dricka läsk och äta skräpmat.
Vi fick ett barn, svårt undernärt, och antogs vara det på grund av att barnet fick för lite mat i hemmet. Vi såg bristande matlust och ringde BUP. De ville avvakta och socialtjänsten sade att allt var utrett medicinskt, ge det tid. Efter något år ringde vi BUP igen, de uppmanade till medicinsk undersökning. Tester togs och sjukvården ringde samma dag, det var hypertyreos. Barnet fick rätt medicin och matlusten återvände efter någon dag. Nära släktingar hade sjukdomen och hade bett om provtagning i åratal, inga tester hade gjorts. Socialtjänsten hade bara bidragit till en vanlig hälsoundersökning av hjärta och lungor inför flytt.
Ett barn hade kraftig fetma när hen kom till oss, klassat som skadligt. Vi lade en strikt kostplan för att förebygga hunger. Hen åt allt vi gav och minimerade sitt sockerintag, som byggts upp under de första åren av barnets liv, eftersom det höll barnet tyst. Hen är inte överviktig längre men vi måste ständigt begränsa frukostmackorna och traggla med lagad mat.
Många barn har haft en för ensidig kosthållning och inte givits möjlighet att lära sig äta en varierad kost. En hel del barn har till exempel aldrig ätit potatis i någon annan form än pommes frites. Vi har alltid haft en regel om att man ska smaka lite men att man inte är tvungen att äta mer om man inte vill. Det är vi vuxna som bestämt vad som ska handlas men barnen har fått vara med i köket och hjälpa till. Regelbundna mattider är viktigt. Att sitta vid matbordet ska vara en skön upplevelse och inte förknippas med obehag.
Det gäller att ha tålamod och använda sunt förnuft. Matsituationen har varit en ångestfylld upplevelse för många och det är viktigt att som vuxen i barns närhet reflektera över sin egen ångestnivå runt maten. Och naturligtvis ta hjälp av experter om det behövs.
Har en tonårsplacering som bott hos mig i fyra år med diabetes, ätstörningsproblematik, autism, ADHD etc. Vi prövade att begränsa men det fungerade dåligt då hen gick upp på natten och hamstrade mat, ljög om mat och så vidare. Tonåringen kunder äta obegränsat med mackor, frukt osv bara en timma efter måltiden. Finns det inte mackor, sylt, fil etc, så äter hen havregryn, vaniljsås, strösocker och liknande.
Vi testade att inte begränsa under långa perioder för att avdramatisera matintaget, vilket inte heller fungerade bra, då det går åt kopiösa mängder mat med medföljande viktuppgång samt alarmerande höga blodsockervärden. Vi har provat samtal med BUP, BUM och dietist utan resultat.
Det är mycket svårt att få adekvat hjälp då man bollas runt på grund av spekulationer varför matproblematiken uppkommit. Matproblem är vanligt hos både placerade barn, diabetiker, diagnoser som ADHD och autism. Nyligen fick vi samtalshjälp hos kurator efter 4 år av bollande mellan olika instanser. Hoppas det kan hjälpa.
En liten på 3 år kunde inte äta vanlig mat, då barnet i stort sett endast fått välling, gröt och annan mat med liknande konsistens. Hen hetsdrack och spontankräktes. Men med tålamod och tid går det nu helt felfritt, snart 4 år senare.
Vi har haft det väldigt besvärligt med matsituationer – barnet vägrade äta och smaka på olika maträtter. Det var svårt med hopblandad mat och vi matar fortfarande vid behov, vilket är ofta. Vi har undersökt om det finns anatomiska hinder i munnen via läkare och fått dietistkontakt efter det. Just nu fungerar det ganska bra på grund av vi fick näringsdryck utskrivet.
Vi valde näringsdryck utan smak, så att vi kan göra gröt, näringshuttar, smoothies, glass etc. Alla sätt är bra. Det som är bra är att vi vet att barnet får i sig tillräckligt med näring, så att vi kan släppa lite på att allt kretsar kring maten.
Vi ger rikligt med de fetaste varianterna av mejeriprodukter. Mackor är högt älskade av barnet, så vi tänker ett bra bröd, rikligt med smör, lite extra ost och någon god skinka med gurka, tomater och paprika. Det kan motsvara en måltid i kalorimängd och i värsta fall tar vi fram säkra kort när vi gör mat, så att det går åt rätt håll för oss kring matsituationerna.
Länkar till information om barns ätande och mat:
Vetenskap & Hälsa – När barn har svårt att äta