Betydelselösa barn

Vår förra placering, en tonårig lågbegåvad flicka, fick flytta på grund av olika anledningar men vi har haft kontakt ändå. Det är mig hon fortfarande kallar mamma och ringer och frågar om råd när livet rasar samman. Vi kan kalla henne Tess.

Jag skjutsade Tess till socialtjänsten idag. När hennes handläggare kommer säger hon: – Jaha, har du med dig en kompis idag? – Ursäkta, jag kanske ska presentera mig. Malin heter jag och är Tess förra familjehem, säger jag. – Hur menar du då, frågar hon. – Ja, Tess bodde hemma hos oss i X-stad. Jag vänder mig om till Tess och säger att jag väntar här på dig. Socialsekreteraren tittar surt på mig och säger att mötet tar minst en timma. – Absolut, det förstår jag, jag väntar här på Tess, svarade jag. När de går vänder hon sig om till mig och säger: – Jag måste bara få fråga varför du skjutsade hit Tess? – För att hon bad om min hjälp, svarade jag.

Efter mötet kommer Tess gråtande ut ur rummet. Bella, som socialsekreteraren heter, sade först till Tess att hon måste bryta kontakten med alla sina kompisar, för de är inte bra för henne. Men socialtjänsten hade inget familjehem till henne nu, så hon kanske kunde sova hos nån kompis i några dagar? Hon har ju så många vänner. Man kan fråga sig hur socialsekreteraren fick ihop detta? Tess talade om att hon inte hade några kompisar att sova hos, för alla bor hemma hos sina föräldrar. – Ja, det tar några dagar för oss att hitta ett boende, så du får höra med dina vänner, säger Bella. När Tess går hejar Bella lite avmätt på mig och försvinner iväg.

Varför kontrollerade inte Bella med oss om Tess kunde bo med oss i några dagar? Hon lämnade bara Tess vind för våg, utan att lösa problemet. Det kom ju inte som en överraskning idag att Tess åkt runt i över en vecka och bott i allt från X-by till X-stad med väldigt olämpliga människor. Trots detta står Tess där idag på mötet utan bostad och ingen planerad flytt. Om hon inte kommit till oss idag, så hade hon fått åka till någon kompis som knarkar.

Jag ska inte sticka under stol med att det är en väldigt svårplacerad tjej. Men lämnar vi bara barnen på gatan idag? Klara sig själv som tonåring utan bostad och lågbegåvad. Ni kan ju gissa själva hur hennes senaste tid har sett ut! Totalt kaos naturligtvis. Hon har ingen kontakt med habiliteringen, tar inte sin ADHD-medicin och sover dåligt på grund av att hon inte äter melatonin. Jag blir återigen så bekymrad över hur betydelselösa dessa barn är för socialtjänsten. Tess frågade mig vad hon skulle säga om socialtjänsten ringde och frågade var hon sovit. I ren ilska svarade jag att hon skulle säga att hon sovit i ett trapphus.

Ni behöver inte ens fråga var Tess är nu. Hon sitter nyduschad i vårt kök och ska snart äta middag med oss.