Att kämpa i motvind

12 år gammal, rymt hemifrån och bott på gatan i 9 månader. Du har hunnit avverka 4-5 familjer och några HVB-hem innan du kommer innanför dörren hos oss. Fullfjädrad brottsling med hundratals rån, inbrott, bilstölder, snatterier och din specialitet drogförsäljning så klart. Hela din värld snurrar runt att vara en brottsling och du har framtiden utstakad. Du ska bli nummer ett i Stockholms undre värld. Jag tror ärligt talat att du hade kunnat lyckats med det.

Soc säger till dig att du ska stanna här över sommaren. Väl medvetna om att du inte skall komma till Stockholm på många många år. Vårt uppdrag är att få dig att stanna utan att rymma. Få dig att sluta röka. Det blev en spännande sommar med en del stölder i samhället, grafitti och mer FTP-taggar i byn än det fanns platser att skriva dom på. Självklart var det inte du som skrev FTP överallt. Trots att bönderna här inte hade en aning om vad det betydde. Men du stannade tålmodigt kvar här utan att rymma. Rökningen struntade vi i då du har värre bekymmer just nu.

Så kom dagen då två månader hade gått och soc löfte om att du skulle få flytta hem. Kaos, besvikelse, svek av soc, som medvetet hade ljugit för dig för att själva kunna få en lugn semester. Detta kunde undvikits om soc bara varit raka och ärliga och vågat stå för sina beslut men nu får vi ta en turbulent tid med rymningar, misshandel, stölder och personrån. Fyrtio dagar i Stockholm och många mil i bilen för att leta efter dig. Vi gav aldrig upp, vi fanns här när polisen kom med dig och vi höll om dig och gav dig mat och en trygg tillvaro. Vi skällde inte, utan var förstående till din frustration över att soc ljugit för dig.

Soc ljuger igen och lovar dig sex månader, sen ska du få komma hem till mamma igen. Vi fixar skola och hjälplärare, som följer dig hela dagarna, vi får skolan att fungera hyfsat och ganska snabbt ser vi och skolan att du är en smart kille. På bara några månader jobbar du ikapp det du missat när du levde på gatan i nio månader. Sen behöver vi kanske inte berätta att du inte räknade äpplen och päron. För att få dig intresserad så var det ”laxar” och gram som passade bäst att räkna men det funkade och du lärde dig.

Varje dag kl 14, det kunde slå på 10-15 minuter, ringde min telefon och jag fick hämta dig i skolan. Då hade allt funkat perfekt men just vid denna tiden var det misshandel, mobbing, puttat lärare, otrevlig, rökt i skolan, vandaliserat. Vi bråkade med BUP om dina mediciner. Med en ADHD utan denna värld förbrände du mediciner snabbare än normalt och kl 14 var dom ur kroppen. Liten, späd och 37 kg men med en vuxens dos plus 10 mg extra, så skulle det inte vara möjligt att medicinen tog slut kl 14 men det gjorde den. Vi förklarade detta för BUP, soc, skola etc men det fanns inget att göra, utan jag fick helt enkelt hämta dig kl 14 varje dag innan du skadade någon eller fördärvade något.

Soc sätter in en ”lekfarbror”, en kontaktperson, som flyger ner från Stockholm en gång i månaden och ni köper märkeskläder, kör gokart och käkar pizza, besöker Rosengård. Varför i hela fridens namn tar man med en kriminell 12-åring dit? Ja, vi fick en ledig dag att vila på men det var den enda nytta denna dagen gjorde för de 10000 kr i månaden som det kostade.

Däremot fick du en starkare längtan till Stockholm och när soc ringer dig, utan att vi vet om det, och berättar att det funkat så bra dessa sex månader, så du ska stanna här. Nej, det har inte funkat bra men vi har stått ut och stått kvar. I din värld har soc ljugit igen och du gör som vanligt och rymmer för att straffa dem. Mitt i vintern, 35 dagar blev det denna gång, trots att jag visste var du var hela tiden och gav polis, soc och din mamma adressen. Skillnaden denna gång var att du fått lite förtroende för oss och ringde oss då och då så vi visste att allt var bra med dig. Rån, misshandel, bilstölder, drogförsäljning, snatterier med mera ännu en gång, för att soc inte vågar berätta för en 12-åring hur framtiden kommer se ut.

Du kom hem igen och vi tog hand om dig utan att skälla och skrika på dig. Vi har lärt oss hur du funkar och jobbar utefter det och struntar i vad soc säger. Vi kör vårt eget race, som vi ser funkar, och din soc tant A är underbar med dig och med oss och stöttar oss i allt vi gör. Det går bra med våra rutiner och ett extremt fyrkantigt liv. Du börjar hjälpa till, klippa gräs, leka med vår son och sakta bli en i familjen. Nej, du hade inte slutat med att slå folk, grafitti, stölder etc men livet hemma funkade hyfsat bra, trots att det inte gick många dagar utan att något gick sönder eller försvann.

Ett år har nu gått. Ett tufft år men vi har kommit en bit på vägen med dig, när vi får det trista beskedet att din soc ska sluta och du ska få en ny soc tant, kaos! Du klarar ju inte förändringar. Du kastar en säng på soctanten i besvikelse, du rymmer och de vill ringa polisen. Jag åker efter dig, vi pratar, vi gömmer dig i ett trapphus tills soc åkt tillbaka till Stockholm, så du slipper se dom. Du kommer hem och vi pratar om att en timma var tredje månad ska vi stå ut med den nya tanten, så klarar vi oss själva och du köper detta.

Ett år har gått och nu ska vi bli familjehem och utredas av soc. Vi är utredda redan på längden och tvären av andra soc, så det brukar gå snabbt men nej, inte denna gång. Soc flyger ner från Stockholm fem gånger två dagar varje gång, så att de får bo på hotell och njuta av naturen. Under dessa tre månader är vi nära att ge upp, inte på grund av dig utan på grund av utredarna.

Fokus ligger inte på hur vi lyckats och vad vi har gjort, utan soc lägger fokus på hur dyr bil vi har, hur fina märkeskläder vi har, hur fint vi bor och att vi förmodligen gör detta bara för pengarna. Suck. Efter 10 dagars utredning, där vi vänt ut och in på allt och där vi gått igenom vårt företags ekonomi, så att ni ser att vi klarar oss bra utan era pengar, förklarat att ja, bilen är fin och den var dyr när den var ny men den är 6 år gammal när vi köper den billigt. Ni har varit inne i vår garderob och sett att våra kläder kommer från Ullared och att märkeskläderna är köpta för 60 kr i utlandet och är fake etc, så blir vi äntligen godkända så att du kan stanna här.

Stressen med ny soc, utredningen som du följt och det faktum att soc sitter och tar upp allt som vi skrivit i månadsbreven och klagar på dig för saker som hänt för 6-8 månader sen, gör att du inte orkar – du snor vår bil och kör i diket, du stjäl våra bankkort och tömmer kontot och du drar igen, innan vi ens fått papper på att du är familjehemsplacerad.

Nästan två månader på gatan blir det denna gång och soc bestämmer att du ska in på SIS, 13 år gammal. De ska minsann visa dig att så gör man inte, 6-8 veckor på SIS säger de till dig. De säger upp oss, för de vill inte betala när du är borta. Nej, de vill inte betala de 30 000  som bilreparationen kostade heller. Vi pratar varje dag på SIS, så att du vet vad som händer här hemma, du vet att vi inte är arga men besvikna. Det är sommar, vi får mängder med förfrågningar och tre nya placeringar kommer in. Efter 8 veckor har vi ingen plats ledig hemma. Du utreds och vi medverkar i SIS-utredningen, vi förklarar att medicinen slutar funka kl 14. Vi säger att en 24-timmarsmedicin behövs och du sätts in på detta inne på SIS. Det är dags att komma ut från SIS och soc ska leta ny familj till dig. Ingen vill ha dig och soc misslyckas månad ut och månad in. Det slutar med att du sitter 9 månader på SIS helt i onödan. Soc är envisa men du är envisare och ger dig inte, utan vill tillbaka till oss. Efter 9 månader får vi ledigt och soc ger med sig och du får äntligen komma hem igen. En helt ny kille kommer till oss.

Medicinen funkar och du mår bättre. Ja, det händer saker varje dag ändå men hanterbara saker. Din kriminella identitet har du ju inte släppt, så vi kämpar med den och visst försvinner det några moppar och cyklar i området men vi känner att vi är på rätt väg. Vi ligger steget före dig, så vi kan stoppa saker innan det är en katastrof. Vi är jobbiga och dryga och sitter utanför skolan, fritidsgården, kompisar etc. Nej, vi är aldrig arga men vi är jobbiga.

Någonstans här bestämmer du dig. Du ska stanna här och bo hos oss tills du blir 32 år. Du ska bli ingenjör och tjäna massor med pengar. I vår värld sköter du skolan perfekt. I skolans värld har du för dyra kläder, du är en ledare, du röker och du har attityd mot lärarna när du inte tycker som dom.

Det blir många skolmöten, där jag försvarar dina dyra kläder, som jag själv betalt när du skött dig och många har du sparat i månader för att ha råd att köpa. Många skolmöten försvarar jag dig som ledare. Att vara ledare är nåt bra i min värld och ledare driver världen framåt. Om bara skolan kan lära sig utnyttja ledaren på rätt sätt, så får de en lätt grupp att styra. Vi jobbar med din attityd och skolan börjar sakta förstå hur dom ska hantera dig för att få en grupp elever följsamma.

Sommaren 2019 närmar sig och vi har ett pirr i magen. Hur ska det gå, sysslolösheten brukar inte jobba till vår fördel och vi förväntar oss en tredje sommar med kaos. Vi ser att du kämpar med att leta sommarjobb och vi hjälper till, vi drar i alla trådar vi kan men tyvärr är du bara 15 och får inget jobb. För att inte fördärva det goa halvåret vi haft, får vi fatt i en kiosk som du får driva och sköta. Självklart finns vi där och hjälper till med inköp och ekonomi. Vi satsar 30 000 kr i detta projekt för att sommaren ska bli en bra sommar, utan att veta om vi förlorar dom eller om vår plan lyckas. Tror inte omkostnaden täcker detta eller?

Nu är det en vecka kvar av sommarlovet och när jag kommer till kiosken stoppar folk mig och berömmer dig. Lärare frågar hur vi lyckats förvandla dig från ”monster” till en ung trevlig kille. Alla berömmer dig. Vi är stolta och vi ser hur du har växt under sommaren och hur du älskar att vara ”den skötsammaste” i familjen. Vi kan till och med flyga till Stockholm och gå på Gröna Lund. Vi ordnar en veckas umgänge hos mamma. Nej, soc gillade inte detta och trodde aldrig det skulle funka men sommaren har varit perfekt och du har jobbat och skött dig perfekt.

Nu kämpar vi med moppekort och moppen står och väntar i verkstaden. Lönen från sommarjobbet ska bli en EPA-traktor och vi ser ljust på framtiden, bara vi får vara ifred och sköta detta själva på ett sätt som är kontroversiellt men som vi vet funkar på just dig. 3,5 år av hårt arbete, många gånger i motvind med soc, skola emot oss men nu skördar vi av allt vårt arbete och jag är övertygad om att du blir en ingenjör i framtiden och att vi nu kan få några goa år tillsammans innan du flyttar hemifrån.

Berättat av ett anonymt familjehem.